Hibernation

Många djur klarar ogynnsamma tider t.ex. under vinterhalvåret genom att gå i dvala (hibernera). Hibernering innebär att djuret sänker sin metabolism (ämnesomsättning) till ett minimum samtidigt som alla andra fysiologiska processer avtar. Bland däggdjuren är det bara ett litet fåtal arter som går i dvala. De flesta finner vi bland de fladdermöss som lever i tempererade områden. I Nordamerika t.ex. är det bara några få arter fladdermöss som flyttar söderut inför vintern. De allra flesta uppsöker istället ihåliga träd eller underjordiska grottor, där de i flockar övervintrar i ett dvalliknande tillstånd. Hibernationen är egentligen ett tillstånd av orörlighet, kombinerat med en märkbar sänkning av kroppstemperaturen, vilken kontrolleras av centrala nervsystemet. Detta betyder att djuren aldrig helt förlorar förmågan att reglera sin kroppstemperatur och om yttertemperaturen sjunker till mycket låga nivåer reagerar de genom att vakna. Innan t.ex. fladdermöss går i vinterdvala lägger de upp lager av vitt och brunt fett. Det vita fettet fungerar som bränslereserv för att hålla kroppens metabolism igång på en låg nivå under hibernationen medan det bruna fettet förser djuret med de kalorier som är nödvändiga vid uppvaknandet. Mekanismen, som sätt igång hibernationen, utlöses inte bara av yttre faktorer som minskad födotillgång och lägre lufttemperatur utan också av inre faktorer som kontrolleras av hormoner. Särskilt viktigt är halten av insulin, vilket sänker blodsockerhalten, troligen genom påverkan av det termostatiska centrumet i hypotalamus. Experimentellt har man åstadkommit konstgjord hibernation hos igelkottar genom injicering av insulin. Andra fysiologiska fenomen som är förknippade med hibernationen är den extrema minskningen av andnings- och hjärtaktiviteten och som en viktig följd härav den långsammare blodkoaguleringen, vilken minskar risken för blodpropp. Uppvaknandet kan utlösas genom en ökad yttertemperatur, genom mekanisk stimulering eller som redan nämnts, en drastisk temperatursänkning i omgivningen. Som ett svar på sådana stimuli börjar hjärtat slå fortare och kroppstemperaturen och metabolismen ökar. Viktigt för höjandet av kroppstemperaturen är blodkapillärernas utvidgning och musklernas rörelser (kroppen skälver).