Revirförsvar

En del boplatser kan vara mycket komplicerade konstruktioner och en av de mest intressanta är utan tvekan bäverns bo. Bäverhyddan med sina undervattensgångar, är byggd i bassänger, vars vattenstånd hålls vid en konstant nivå med hjälp av sinnrika dammanordningar. För de däggdjur som gräver ut lyor eller bygger bon själva är dessa boplatser själva kärnpunkten i djurets revir. Den allmänna definitionen på revir eller territorium, dvs. ett område som försvaras och skyddas mot intrång från andra individer av samma art, är dock gemensam för alla däggdjur, undantaget de arter som lever i haven. Vanligen markeras revirgränserna med doftsubstanser som avsöndras från speciella körtlar, vilka är särskilt välutvecklade och vanligt förekommande hos däggdjur. Sekretet från doftkörtlarna smetas fast på utskjutande föremål inom reviret, till exempel stenar, trädstammar, i toppen på grenar och kvistar eller i trånga passager mellan stenar och tät undervegetation. Naturligtvis förekommer revirmarkering alltid hos de arter som normalt uppvisar territoriella beteenden medan det hos t.ex. hjortar bara förekommer under den korta parningstiden. De flesta rovdjur markerar sina revir med urin medan andra arter använder sina egna exkrementer för samma ändamål. Noshörningar sprider sin avföring inom reviret genom att sparka sönder den medan flodhästarna, genom att snurra mycket snabbt med sina små svansar, sprayar ut den nästan flytande avföringen i en vid båge bakom sig. Ett välmarkerat revir upptäcks lätt av utomstående djur, vilka då undviker att passera genom det. Förutom det strikt avgränsade reviret utnyttjar djuren ibland ett större område för födosök. Detta område benämns vanligen med den engelska termen "home range", på svenska "aktivitetsområde". Flera individers aktivitetsområden kan överlappa varandra, och bildar på så sätt ett neutralt gemensamt område.