De dominerande inre organen är matsmältningskanalen, andningsorganen, cirkulationsorganen, urin- och könsorganen samt nervsystemet. Av dessa fungerar nervsystemet som kroppens kontroll- och styrmekanism och köns-(fortplantnings-)organen garanterar genernas fortbestånd och förökning. De övriga organen utgör till stor del organismens "motor" och är placerade i den stora kroppshålan. Genom mellangärdet eller diafragman delas kroppshålan i två rum: bröstkorgen med hjärtat och lungorna samt bukhålan som innehåller det mesta av de övriga inre organen. Såväl hjärtat som lungorna och tarmarna är organ vars volym ständigt förändras i samband med deras funktion och är därför inneslutna i dubbelväggade hinnor (hjärtsäcken, lungsäcken respektive bukhinnan). Matsmältningsapparatens organ är för övrigt fästade vid kroppshålans dorsala (dorsal=rygg) vägg genom det så kallade mesenteriet eller tarmkäxet. De inre organens utseende och funktion är i stort likartade hos människan och de övriga däggdjuren, varför mera fördjupad kunskap på detta område med lätthet kan hämtas ur en lärobok om människans anatomi och fysiologi. En del däggdjur uppvisar dock vissa intressanta särdrag, särskilt vad gäller matsmältningsapparaten. Magen t.ex. kan ibland delas in i olika avsnitt allt efter funktion. Idisslarnas mage består således av fyra olika avdelningar, vommen, nätmagen, bladmagen och löpmagen, varav den första är rik på bakterier och protozoer som medverkar vid nedbrytningen av växternas cellulosa. Från vommen transporteras födan till nätmagen för att sedan gå tillbaka till munhålan för att tuggas om (idisslas). Först därefter går den till de övriga avdelningarna i magen. Hos växtätare som inte har någon vom, bryts cellulosan i stället ned av bakterier som finns i blindtarmen (coecum), vilken därför bildar ett kraftigt utvecklar bihang (appendix) (gäller däremot inte gnagarna). Produkterna från matsmältningen absorberas av tarmväggen och förs sedan ut i cirkulationen till olika vävnader och organ. Blodcirkulationssystemet har två fullständiga kretslopp och hjärtat består, liksom hos fåglar och en del reptiler, av två kammare och två förmak. I nära förbindelse med cirkulationssystemet står andningsapparaten, vilken genom lungorna byter ut koldioxiden i blodet mot syre. Syret tas upp i blodet av hemoglobin, ett syrebindande ämne, som finns i de röda blodkropparna. De röda blodkropparna saknar för övrigt alltid cellkärna hos däggdjuren. I förbindelse med blodcirkulationen står också utsöndringsmekanismen. Genom denna bortförs giftiga och nitrösa ämnen, som bildats i tarmen vid nedbrytning av proteinerna. Efter att ha passerat levern, förts vidare med blodet och filtrerats i njurarna blir slutprodukten av dessa ämnen urea, vilket sedan transporteras ut ur kroppen via urinen.
Lägg till ny kommentar