Nervsystemet

Nervsystemet styr och kontrollerar aktiviteterna i kroppen. Det består av två komponenter, den centrala och det perifera nervsystemet. Centrala nervsystemet består i sin tur av hjärnan och ryggmärgen, vilka båda ligger skyddade inuti delar av skelettet (kraniet respektive ryggraden). Det perifera nervsystemet omfattar de nerver som sammanbinder kroppens perifera delar med hjärnan och ryggmärgen. Nervtrådarna förmedlar budskap och order från centrala nervsystemet till effektororganen och i motsatt riktning skickas information från känselorgan i olika delar av kroppen. Inälvsaktiviteten kontrolleras av det sympatiska och det parasympatiska nervsystemet, vilka består av långa gangliekedjor som ligger på sidorna av kotpelaren. Dessa båda nervsystem kallas också gemensamt för det autonoma nervsystemet. Däggdjurens nervsystem är högt utvecklar och särskilt gäller detta hjärnan, som är uppbyggd av ett enormt antal ihopkopplade celler. Den högt utvecklade hjärnan är faktiskt en av de viktigaste faktorerna, som särskiljer däggdjuren från andra komplexitet ökar hos de mer avancerade däggdjursformerna. T.ex. har placentaldäggdjuren mycket större hjärnhalvor och många fler sammanbindande kommissurtrådar än kloakdjuren och pungdjuren.

Hjärnan och ryggmärgen består av grå och vit substans. Den grå substansen utgörs bland annat av nervcellkroppar medan den vita substansen består av ledningsbanor (vita av fettämnet myelin). Det är självklart att ju större hjärnyta ett djur har, desto fler hjärnceller har det. Hos de mest avancerade hjärnorna har hjärnytan dessutom utökats ytterligare genom ett stort antal vecklingar, vilka utgör de så kallade hjärnvindlingarna. Detta möjliggör et mer varierat reaktionsmönster som svar på olika stimuli. Hos de lägre däggdjuren består en stor del av hjärnan av knölar kopplade till luktsinnet, vilket är det viktigaste sinnet för dessa djur.

Vi skall inte här gå närmare in på ögats anatomi och fysiologi, men det bör framhållas att näthinnan (retina) huvudsakligen innehåller ljuskänsliga stavar (och ej färgkänsliga tappar). De flesta däggdjur har därför ett gott mörkerseende medan deras förmåga att urskilja färger är begränsad. Färgseendet är dock välutvecklat inom vissa grupper, till exempel hos primater, kattdjur och giraffer.

Många däggdjur använder ultraljud för att kommunicera med varandra och vi har redan berört örats uppbyggnad hos däggdjuren. Utöver sinnena för lukt, syn och hörsel som ger djuret information om vad som händer på håll, och känselsinnet som ger information om föremål i omedelbar kontakt med kroppen (hårdhet, värme, kyla), finns det andra sinnesorgan, de så kallade proprioceptorerna som ger besked om vad som händer inuti kroppen, om dess läge och rörelser. Särskild betydelse har det organ i innerörat, som utgör djurens balanssinne, de tre så kallade hinnbåggångarna.